tantraffa

De ringde från Sunderby sjukhus igår & ville ha tag på mig. Det hade kommit ett chokladogram till fel kirurgavdelning under tiden jag låg inne. Denna vänliga själ som orkade kolla upp mitt nr & ringde mig skulle fixa eftersändning så jag skulle få paketet. Ojojoj, vad nyfiken jag blev!

Idag kom det!

 

En relativt ny bekantskap har gjort sig omaket att skicka denna fina gåva så jag skulle få den på operationsdagen. Sånt värmer verkligen! Tanken & handlingen är beundransvärd. Det lever jag på länge!

Jag måste verkligen börja S-T-R-E-T-C-H-A. Jag har varit rätt så smidig tidigare men efter ett X antal träningspass med bara snabbstretch så är det just nåt som hamnar långt bak i CV´t. Jag har beställt & fått (för läääänge sen nu) stora stretchboken men inte har jag blivit smidigare för det. Aha man måste praktisera övningarna som finns i den.

Jag har faktiskt börjat läsa den idag, tom från sida 1! Tidigare har jag bläddrat igenom & bara kollat övningar men nu ska här plöjas bok så jag blir smidig som den bästa gymnasten ;-).

 

Idag har varit en njutningens dag. Startade med morgonmys med goungarna -> hotellfrulle med en vän -> handlat lite -> hem för lunch -> hämtat en hel unghög på skolan. Barnen tyckte det var lyxmiddag idag med lammstek & gosås, hemmagjord klyftpotatis & ugnsrostade grönsaker samt en gigantisk skål med sallad. Till efterrätt (serveras otroligt sällan i det Engströmska residenset) kockade jag ihop bananpannkakor som serverades med cocosgrädde & toppades med lite lönnsirap. Känns helt okej med lite sirap då resten var helt utan socker i vanlig ordning. Pannkakorna gjorde  jag på majsmjöl & stekte i olivolja det blev suveränt bra. Allt för att ligga på plus ;-).

 

Nedräkningen inför träningsstarten har börjat!

Jag inser att jag är otroligt lyckligt lottad.

 

Igår lunchade jag med en kompis, mkt trevligt :-)!

Drack kaffe & surrade med ytterligare en vän. Jag & barnen blev bjudna på middag hos mina gudsöner med familj & softade hos dem en bra stund. Barnen har så himla kul ihop trots att det är ett stort åldersspann 3-13 år. Jag njuter verkligen av att bara sitta & lyssna på deras glada barnröster.

 

På kvällen hade jag tur & fick filmsällskap så nu har jag avverkat en av tre hyrda filmer. Avslutade kvällen med surr över en kopp the, riktigt trevligt!

 

Tänk vilken lycka att ha så många fina vänner som bryr sig om just mig ibland. Blev lite extra påmind igår om hur skört & bräckligt livet kan vara... 

 

Var rädda om varandra & kom gärna ihåg att berätta hur glad du är att just han/hon finns i ditt liv <3.

 

Som jag har skrivit tidigare så gillar jag verkligen att laga mat & prova nya saker. Lamm tillhör en av favoriterna men lagar det extremt sällan, nu har jag varit sugen sen Erik läskade mig härom veckan när de hade det till middag.

Passade på att köpa lammstek när jag var & handlade igår, hur svårt kan det va?

Marinerade direkt jag klev upp & ugnsstekte den någon timme senare & himmel vad gott det blev. Gjorde en sås av skyn & lita andra kryddor som jag slängde i, också en succé.

 

Jag känner mig oförskämt pigg & det stramar bara ytterst lite i opsåret. Drog iväg in till stan & strosade lite i affärer,  var en snabbis till gymmet (saknar verkligen att få träna), tog en låång fika med Jessie på friends, hyrde filmer, jepp ni läste rätt! 3 filmer som jag har en vecka på mig att se, nu ska jag väl ändå inte behöva låna om dem....Jag brukar ju stå på löpbandet när jag ser film, förenar nytta med nöje ;-), men nu blir det promenadtempo.

 

Jag hann även med att hälsa på mina underbara gudsöner med familj. Aftonen avslutades med soffhäng & himla trevligt sällskap :-). 

Idag har jag tofflat runt rätt länge & småpysslat hemma. 

Friends fick stå för eftermiddagskaffet så även denna dag, med Jessie as usual :-). Jag njuter verkligen i Jessies sällskap, vet inte hur jag skulle ha klarat mig utan henne detta år.....

 

Ikväll hämtade jag mina älskade goungar hos Håkan, äääääntligen!

Det känns som att de har varit där jättelänge (1,5 v ÄR länge) & ändå har de varit & hälsat på mig två gånger sen de åkte till honom.Det känns himla bra att vi har en bra relation & hjälps åt när det behövs.

Har slitit bort en stor del av deras kalufser med luskammen. Det verkar som att de aldrig får bukt med det på skolan. Vi har behandlat de nu i 2 olika omgångar & jag blir så in i nordens förb***** när jag vet att det finns föräldrar som inte ens kollar sina barns hår så vi andra får behandla igen, igen, igen & igen. Dyrt, tålamodskrävande & en tidstjuv utan dess like!

 

Jag har haft en helt underbar helg med en massa skratt, mys & besök.

 

Nu laddar jag om för en ny vecka med lunchdejter & långa promenader i den underbara höstluften.

Jag önskar er en skön söndagskväll & hoppas ni får en bra start på veckan!

Idag vaknade jag kl.04.10...

Förväntningarna var rätt höga inför dagens första & stora händelse, stygnen skulle väck!

Graviditetskänslan/ "magen" skulle kastas i soporna & jag skulle få se min nya mage för första gången :-).

När jag vaknade upp efter operationen för en vecka sedan var det med stor förvåning jag kikade ner mot magen & såg en mage som hade kunnat tillhöra vilken kvinna som helst, gravid i femte eller sjätte månaden.

Hmmmm, hur länge var jag egentligen nedsövd, har läkaren gett mig implantat? Frågorna var många & läkaren hade (klokt nog) flytt fältet. Man skulle kunna tro att han har haft att göra med morfinstinna kvinnor tidigare ;-).

Nåväl, inte direkt van att ha en gravidmage som sticker ut & är i vägen har det blivit en del garv under veckan. Ett & annat höjt ögonbryn har också skådats. Personer som jag träffat för bara några veckor sedan då jag fortfarande hade (till synes) platt mage har sett rejält förvånade ut nu när jag har träffat dem i mitt tillfälliga tillstånd.

Såna gånger hade jag verkligen önskat att jag kunnat läsa folks tankar ;-P.

 

Åter till dagen då!

Det har varit en stor procedur varje dag när det varit dags för den dagliga "duschen". Inlindad & omstoppad var det ju bara att fetglömma den vanliga duschproceduren. Så tidsåtgången har varit betydligt större, inget undantag denna morgon.

Älskade vännen Jessie dök upp vid 8- snåret, uppdraget för dagen var chaufför & fotograf i vänkostym.

Med oss hade vi den otroligt vackra skapelsen där min "gamla" mage fått flubba modell. 

 

Stygnen togs bort under tiden som Jessie fotade en hel del. Var ju som svårt för mig att se speciellt mycket.

Skakiga ben behöll min kropp upprätt när det så var dags för mig att ta plats framför spegeln. De som känner mig vet att nu kom det både en & två tårar i ögonvrån... Heeeeeeeeelt otroligt vilken skillnad! Visst, den är svullen & hård. Tidigare var den platt men med flubb. Svullnaden kommer att avta mer & mer för att om några veckor försvinna helt. Då blir det belöning i form av ett par nya brallor från bikbok :-)!

Aldrig mer kommer det att slita & göra ont när jag tränar. Ska bli så himla skönt & om möjligt ännu roligare att träna :-). Nu känns det mest jobbigt att inte få träna alls på minst tre veckor till men hey, det är lätt värt det!

 

Doktor Fredrik blev så otroligt glad över tårtan, tyckte den var helt fantastisk. Han sa att den var läskigt lik en riktig mage, kunde inte fått bättre betyg :-)! Tusen tusen tack Annika, sockerbagerskan, Pettersson!

Han skulle bjuda personalen på tårta & ryktet om den fräna tårtan spred sig som en löpeld över kirurgmottagningen, sååå kul när det blir så uppskattat.

 

Jessie & jag belönade oss med en fika innan vi drog ut på Storheden för ytterligare belöning i form av shopping :-)! Smått euforisk svävade jag på mina flubbfria moln & gick omkring med ett stort flin i fejset hela tiden. Älskade Jessie har låtit mig tvinga runt henne på alla möjliga ställen utan att klaga minsta lilla. 

Det är såna här gånger, när man tvingas att ta emot hjälp från de som är genuint intresserade av att hjälpa till, som man inser hur otroligt mycket värt allt är. Jag känner mig priviligerad som har så fantastiska vänner vid min sida...

Eftermiddan & kvällen har jag ägnat åt vänner, både via mail, telefon & IRL. Det sista är att föredra men det ena utesluter, som bekant, inte det andra.

 

Blev bjuden på kaffe till grannen & hade tur att bli hämtad så jag slapp gå ca 500 meter i ösregn ;-)...

Blev med bil när jag skulle hem så jag tar mig in till stan imorron igen :-).

Ska förära gymmet med ett besök & bara se till så de inte glömmer bort mig!

 

Tröttmössan är tung & tenderar till att strama runt min arma skalle, är i stort behov av sömn nu så g´natt på er!

 

Separationen ja....gick bra :-)!

Helt plötsligt var det bara mig & barnen jag skulle fokusera på. Barnen har alltid varit i fokus för mig men jag själv då? Njae, inte i närheten. Har alltid satt andra före mig själv. Jag bestämde mig för att "ta reda vem jag var".. Låter det bekant? Hahahaha, jo har hört det otaliga gånger förr men först nu förstod jag vad folk menade.

Vad gillar jag för godis? Vilket kaffe vill jag dricka? & när? Vill jag skotta gården fri från snö ikväll eller trampa ner skiten i morron?

Det var mer än en gång jag kom hem från affären med kassar fyllda till brädden med sånt som Håkan gillade men som jag inte var intresserad av. Konstigt hur man kan välja att bli. För det är det jag anser att jag har gjort. Jag har valt att låta det bli så! Jag har ingen att skylla  på då jag faktiskt anser att som vuxen har man alltid ett val.

Nåväl våren närmade sig med stormsteg & jag som alltid haft höga krav  på mig själv höjde ribban ytterligare några snäpp. Inte så klokt (helt galet, idiotiskt). 

Jag började dessutom dejta lite & gick ut på krogen ibland. Jag som aldrig varit speciellt mycket för krogen tyckte nu att det var såååååå himla kul, stod & dansade i timmar! Toppa det med att jag jobbade extra. Då förstår ni vad som hände?!

Sömnen uteblev & kroppen gick på tokhöga varv. Nice, nu klarade jag av att funka även om jag bara sov 2-3 timmar, eller inte!

Hamnade akut på lassa & blev inlagd. Otaliga prover togs, hjärtat var mycket bra men fick tokspel ibland & jag hade halva avdelningens personal efter  mig, till slut fick jag "utegångsförbud" från avdelningen. Misstanken löd, tumörer på binjurebarken! What???? Jag? Neeeeeeeeeeeeeeeej!

 

Jag gick omkring som i en bubbla, funkade men kände att nåt var fel & började förbereda för att mina efterlevande skulle ha det bra. Målade huset, garaget,pumphuset, tomten fixades (mor & far gjorde den). Med viss hjälp av vänner, tack underbara ni <3!

Sommaren kom & gick, till slut, efter drygt fyra månader av väntan fick jag besked ; finns inget som tyder på tumörer. Herregud vilken känsla! Nästa tanke: vad är det då som är galet? Läkaren: Pia, du är mest troligt utbränd. Allt tyder på det (dock ingen livsleda eller depression). 

Jag blir så fruktansvärt arg  & besviken på mig själv! Jag som är så mån om min kropp & knopp har misshandlat mig själv så otroligt mycket att det hade kunnat gå käpprätt ned i backen. Svårsmält! Gör om, gör rätt!

Jag vill vara bäst i det jag gör, att göra nåt halvdant är inte min melodi. Så nu ska jag bli bäst på att må bra :-)!

 

Jag vet inte riktigt när känslan infann sig men kan säga att jag nu är lycklig! Alltså helt & hållet, totalt LYCKLIG!!! Nöjd med tillvaron & kan verkligen njuta av detta som är livet.

Hur underbart är inte det? Jag är inte "frisk" ännu men snart så!

 

Jag har tränat en hel del & fått bort en massa extrakilon som envist klamrat sig fast efter graviditeterna. Som belöning efter all träning fick jag hängbuk. Löst hängande skinn som bara var i vägen & gjorde ont när jag tränade. Jag tog mod till mig & gick till min läkare, fick remiss för en koll om en eventuell bukplastik. Lyckan var total när läkaren berättade att jag självklart skulle få det. Nu skulle jag ju bara våga lägga mig under kniven också... Fick vänta i drygt tre månader innan det äntligen var dags. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli hypernervös när det närmade sig men den känslan infann sig aldrig.

På operationsdagens morgon var jag hur lugn som helst & hade jätteroligt med min underbara vän som sovit hos mig & nu skjutsade mig till Sus. I morgon har det gått en vecka sedan operationen & jag ska äntligen få se resultatet. Ska & ta bort stygnen på förmiddagen imorgon... Håll tummarna att det blivit bra :-)!

 

Jag har, tillsammans med min fina svägerska Annika alias Sockerbagerskan, gjort en tårta som operationsteamet ska  få i morgon. Jag är såååå nöjd med "buktårtan", ska försöka ladda upp en bild på den nu. Skriver mer en annan dag :-)!

 

Ha det så bra alla härliga människor där ute <3!

 

Jag ska göra en snabb (?!) resumè av vad som hänt sen sist jag bloggade (har iofs inte varit aktiv, någonsin men skam den som ger sig).

 

Sist hade vi flyttat in i vårat nybyggda fina hus &jag var så nöjd med tillvaron, trodde jag iaf.

Ni som byggt hus vet hur mycket det är som ska göras även om man bara köper nyckelfärdigt. Hallå, resten då?! Vem ska göra det????

Min far  & svägerska byggde väggblock som skulle bli garage, vi fixade en firma söm gjöt sulan & Håkan skulle göra klart tillsammans med en inhyrd snickare. Tomten skulle också fixas & ja just det, alla byggnader skulle visst målas också....Inte mer?!

Lägg, till detta, att Håkan hade egen firma som "växte" fort, två rätt små barn, jag jobbade heltid & tränade + hade aktiviteter med barnen, toppat med någon sorts social samvaro med vänner... Herregud, måste man både städa, tvätta, handla & laga mat & fixa inför kalas & allt sånt också?? Jag ansökte om mer tid på mitt dygn men tror inte den ansökan blev prioriterad, verkar då inte så!

Ja, ni förstår ju själva hur svårt det var att få allt att flyta..

 

När jag var på mitt kära Inpuls & körde ett i vanliga fall inte speciellt tungt pass, fick hjärtat tokspel. Jag som har rätt bra fysik fick en skenande puls efter passet var klart & blev helt borta i huvudet, irrade omkring ett tag innan de kom & sa att jag skulle sätta mig ner. Fick i mig gainomax & vatten men var extremt skärrad. Pulsen lugnade sig efter ca 20 minuter, fick rådet att åka in & kolla <3. Så det jag gjorde, fick höra att jag var överansträngd & fick träningsförbud i en vecka,  ordinerad vila. Hahahahahaha, vila? What? Jo, en dag "vilade" jag med att först jobba sen skjutsa barnen till deras aktiviteter, hem fixa käk, tvätten, natta barnen & förbereda för morgondagen. Träningen vilade jag från i en vecka helt enligt ordination *klappar mig själv på axeln*.

Fortsatte köra på  i samma anda & väntade på att få göra arbetsekg & ultraljud på hjärtat. Kan säga att när man väntar  på nåt sånt blir man vääääldigt känslig för hjärtats arbete & reagerar för minsta lilla extraslag mm. I alla fall jag!

Vi fortsatte som vanligt med den förändringen att Håkan blev mer frånvarande ju sämre firman gick.. 

I oktober el början på november fick min älskade lilla mormor en hjärtinfarkt & det blev ilfart till SuS. Hon repade sig från den & jag fick tillbaka min busiga glada mormor, om än lätt dement, men åh så underbart att sitta & skoja med henne precis som förr.

Komplikationer tillstötte med en stor stroke & mormor släppte taget. Hon somnade stilla in...

Den dagen bestämde jag mig!! 

Så här ska jag inte leva mitt liv! Jag vill vara lycklig & glad & det var jag då absolut inte...

 

Jag & Håkan separerade i början på december, han flyttade till sin mors stuga & jagbodde kvar  i huset med våra barn. Tanken var varannanveckas boende för töserna när han fått lägenhet. Stugan har nämligen bara sommarvatten & det komplicerar det hela en del.... Fortsättning följer senare ikväll, fick just besök :-)!