tantraffa

Separationen ja....gick bra :-)!

Helt plötsligt var det bara mig & barnen jag skulle fokusera på. Barnen har alltid varit i fokus för mig men jag själv då? Njae, inte i närheten. Har alltid satt andra före mig själv. Jag bestämde mig för att "ta reda vem jag var".. Låter det bekant? Hahahaha, jo har hört det otaliga gånger förr men först nu förstod jag vad folk menade.

Vad gillar jag för godis? Vilket kaffe vill jag dricka? & när? Vill jag skotta gården fri från snö ikväll eller trampa ner skiten i morron?

Det var mer än en gång jag kom hem från affären med kassar fyllda till brädden med sånt som Håkan gillade men som jag inte var intresserad av. Konstigt hur man kan välja att bli. För det är det jag anser att jag har gjort. Jag har valt att låta det bli så! Jag har ingen att skylla  på då jag faktiskt anser att som vuxen har man alltid ett val.

Nåväl våren närmade sig med stormsteg & jag som alltid haft höga krav  på mig själv höjde ribban ytterligare några snäpp. Inte så klokt (helt galet, idiotiskt). 

Jag började dessutom dejta lite & gick ut på krogen ibland. Jag som aldrig varit speciellt mycket för krogen tyckte nu att det var såååååå himla kul, stod & dansade i timmar! Toppa det med att jag jobbade extra. Då förstår ni vad som hände?!

Sömnen uteblev & kroppen gick på tokhöga varv. Nice, nu klarade jag av att funka även om jag bara sov 2-3 timmar, eller inte!

Hamnade akut på lassa & blev inlagd. Otaliga prover togs, hjärtat var mycket bra men fick tokspel ibland & jag hade halva avdelningens personal efter  mig, till slut fick jag "utegångsförbud" från avdelningen. Misstanken löd, tumörer på binjurebarken! What???? Jag? Neeeeeeeeeeeeeeeej!

 

Jag gick omkring som i en bubbla, funkade men kände att nåt var fel & började förbereda för att mina efterlevande skulle ha det bra. Målade huset, garaget,pumphuset, tomten fixades (mor & far gjorde den). Med viss hjälp av vänner, tack underbara ni <3!

Sommaren kom & gick, till slut, efter drygt fyra månader av väntan fick jag besked ; finns inget som tyder på tumörer. Herregud vilken känsla! Nästa tanke: vad är det då som är galet? Läkaren: Pia, du är mest troligt utbränd. Allt tyder på det (dock ingen livsleda eller depression). 

Jag blir så fruktansvärt arg  & besviken på mig själv! Jag som är så mån om min kropp & knopp har misshandlat mig själv så otroligt mycket att det hade kunnat gå käpprätt ned i backen. Svårsmält! Gör om, gör rätt!

Jag vill vara bäst i det jag gör, att göra nåt halvdant är inte min melodi. Så nu ska jag bli bäst på att må bra :-)!

 

Jag vet inte riktigt när känslan infann sig men kan säga att jag nu är lycklig! Alltså helt & hållet, totalt LYCKLIG!!! Nöjd med tillvaron & kan verkligen njuta av detta som är livet.

Hur underbart är inte det? Jag är inte "frisk" ännu men snart så!

 

Jag har tränat en hel del & fått bort en massa extrakilon som envist klamrat sig fast efter graviditeterna. Som belöning efter all träning fick jag hängbuk. Löst hängande skinn som bara var i vägen & gjorde ont när jag tränade. Jag tog mod till mig & gick till min läkare, fick remiss för en koll om en eventuell bukplastik. Lyckan var total när läkaren berättade att jag självklart skulle få det. Nu skulle jag ju bara våga lägga mig under kniven också... Fick vänta i drygt tre månader innan det äntligen var dags. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli hypernervös när det närmade sig men den känslan infann sig aldrig.

På operationsdagens morgon var jag hur lugn som helst & hade jätteroligt med min underbara vän som sovit hos mig & nu skjutsade mig till Sus. I morgon har det gått en vecka sedan operationen & jag ska äntligen få se resultatet. Ska & ta bort stygnen på förmiddagen imorgon... Håll tummarna att det blivit bra :-)!

 

Jag har, tillsammans med min fina svägerska Annika alias Sockerbagerskan, gjort en tårta som operationsteamet ska  få i morgon. Jag är såååå nöjd med "buktårtan", ska försöka ladda upp en bild på den nu. Skriver mer en annan dag :-)!

 

Ha det så bra alla härliga människor där ute <3!